Trots att jag anser mig ha ett rikt och socialt liv träffar jag vänner mer sällan än jag önskar. Framförallt i grupp! Så kallade dinner parties: Stökiga middagar med typ åtta personer; kanske känner jag hälften sen tidigare medan den andra halvan är nya bekantskaper som kommer vara tillfälliga nära vänner under de kommande timmarna. 🍷 Mmm! Yum! Oh la la! Jag dreglar av tanken och får nästan fysiska krämpor av längtan efter sådana sammanhang. Trots att jag oftare och oftare tycker mig höra “jag orkar inte träffa folk” så kan jag väl ändå inte vara ensam om att känna såhär?
🤓 I en artikel från en serie i SVD - döpt till “de nyintroverta” kan man läsa om att många kände att de utvecklade en sorts social fobi under pandemin. Då kan ju ett middagsparty kännas mer skrämmande än lustfyllt. Men glädjande nog står det också att forskningen visar att verklig social fobi är medfött och beror på en obalans hos signalsubstanserna i hjärnan.
För oss utan kemisk obalans är det sociala motståndet bara en tillfällig formsvacka, och om man vill går det ganska lätt att träna upp formen igen “bara vi kan stå ut med att det kan kännas lite rostigt och ovant i början.” Jag vet att jag både kan och vill stå ut. Och återigen: jag kan inte vara den enda föräldern som fortfarande har ett starkt socialt behov, trots att jag har ett litet barn?
"Våra sociala färdigheter fungerar på samma sätt som muskler, om vi inte använder dem börjar de förtvina 💪"
Jag har funderat på att ignorera den här längtan. Göra som jag upplever att många andra gör och tänka “det handlar bara om några år”. Men för mig är några år en evighet. Så redan i år är det jag som startar en middagsklubb. Vill du vara med?
Några tankar om hur den här middagsklubben ska gå till:
1) Hemma hos mig någon gång i månaden.
➕ Hemmamiljö = mysigt och mer personligt.
➖ Min treåring kommer förta känslan av stökig och festlig middag.
2) Ute på lokal. Kanske på min favoritrestaurang Copine i Stockholm?
➕ God mat. Smidigt. Lättillgängligt för nya bekantskaper.
➖ Dyrt. Opersonligt. Fixandet hemma är en del av tjusningen.
3) Någon Halv åtta hos mig-variant.
➕ Superkul koncept. Kräver mindre jobb från mig.
➖ Osäkert om övriga medlemmar faktiskt tar det på allvar och vi får till regelbundenheten.
Skulle du vara intresserad av att vara med i min middagsklubb? Hojta! Jag söker likasinnade. De enda “kraven” är att man känner samma längtan som beskrivs ovan och att man inte håller på med dumma grejer som rasism, sexism och andra omoderna åsikter och värderingar.
Behöver du lite mer festligheter i livet omgående? Då har jag dessa tips till dig:
En av mångas favorithögtider, påsk, står snart inför dörren. Påskäggsjakt för både vuxna och barn hittar du här för ynka 15 kronor.
I veckans avsnitt av Heder och festmoral besvarar jag och Eva Röse en lyssnarfråga om att bjuda in helt nya människor på hemmamiddag. Har du gjort det någon gång?
3 kommentarer
Vilken rolig idé! Jag är gärna med i middagsklubben. Bor i Sthlm
Åh ! Känner precis samma. Med två barn på snart 5 och 7 och åren bara går. Från att ha stora kompismiddagar (även med barn) typ varje helg hos oss eller hemma hos vänner har det iom pandemin och även stannat kvar efter att det sker typ 4 gånger per år. Det är ju bara 1 gång var tredje månad. Som att alla tappat behovet av det sociala och är så uppslukade av sig själv och att hitta sig själv har blivit mer vanligt. Jag vill inte hitta mig själv. Jag vill inte bli tråkig vid 38 års ålder. Jag vill hitta livet lusten och det roliga med nära och kära men även fortsatt vara nyfiken på nya människor miljöer tankar idéer. Vi utvecklas och mår bra av varandra, inte av enbart oss själva. Så ja skriv upp mig.
Men gud! Kunde varit jag som skrivit inlägget 🥰 åh varför bor du inte i Göteborg, hade varit den första att gå med i middagsklubben 🤩🥳